Graviditeten börjar lida mot sitt slut

Nu är jag inne på min sista vecka som gravid. Idag är jag i vecka 39 (38+3) och såhär ser jag ut precis just nu! Tycker nog att mina mage blivit rätt stor vid det här laget… Men jag mår fortfarande bra och känner mig faktiskt pigg över förväntan. Har ju hela tiden tänkt att det kommer. Det där jobbiga: foglossningen, åderbrock, svullna fötter, klåda, förvärkar… men inget än så länge. Nu börjar man ju nästan hoppas på att man ska klara sig ända fram…

Enligt gravidappen är Frans nu 48-50 centimeter lång och väger ungefär 3, 2 kilo. Fostervätskan förnyas tydligen var tredje timma och jag tänker att jag kanske borde dricka mer vatten som komplement till julmusten? Han rör sig himla mycket men det märks att det inte är så mycket space därinne… stackarn, han börjar nog bli rejält uttråkad nu…

Idag ska jag gå och ta blodprov (BAS-prov) det är drop in på vårdcentralen här nedanför mellan klockan 10-11 så jag sätter mig väl där och väntar på min tur. Hatar verkligen att sitta på akuten. Är så rädd att det ska komma in någon som är allvarligt skadad och skriker av smärta. Min värsta mardröm typ. När jag är på BB Stockholm för kontroll mår jag typ illa för jag är så nervös för att någon ska komma in med värkar… haha, ja, jag är kanske lite konstig…

gravid vecka 39

Vecka 39.

Hur får man planerat kejsarsnitt?

Det verkar vara många som undrar hur man går tillväga för att få ett planerat kejsarsnitt. Och många verkar tro att det inte går att få. Jag vet inte hur det fungerar i olika delar av Sverige men jag har förstått att det skiljer sig lite från plats till plats och även mycket beroende på barnmorskan i fråga. Men såhär gick det till för mig:

Redan innan jag blev gravid hade jag bestämt mig för att kejsarsnitt var det enda förlossningsalternativet. Varför? Jag var, och är och helt enkelt för rädd för en naturlig förlossning med allt vad det innebär. Det var inte som att det var kejsarsnitt eller abort men ja, ni fattar… jag var säker på att jag skulle få snitt på ett eller annat sätt dagen då det väl blev aktuellt.

På inskrivningen sa jag till min barnmorska att jag ville göra ett planerat snitt. Hon sa väl jaha och okej och att jag skulle behöva prata med en läkare innan för att jag skulle förstå vad det rörde sig om. ”Det brukar dock inte vara några problem” sa hon. Nästa möte med samma barnmorska så pratade vi återigen om snittet. Hon frågade om jag fortfarande ville göra det och jag svarade ja. Hon började då ställa frågor om varför och vi kom väl fram till att jag hade förlossningsfobi. Att jag inte ville vara med om osäkerheten (när kommer bebisen egentligen?) själva processen att pressa ut den ur kroppen och slutligen alla konsekvenser som (ibland) hör till.

Jag har läst om tjejer som känt sig attackerade när de säger att de vill göra kejsarsnitt, det kände jag aldrig med barnmorskan på Mamma Mia. Visst, det märktes att hon inte rekommenderade snittet som förlossning men hon lät det ändå vara upp till mig. Barnmorskan skickade mig till BB Stockholm där jag hade bestämt att jag skulle föda och här fick jag prata med en läkare. Läkaren var betydligt mer hård än den första barnmorskan och ville informera om riskerna framför allt annat. Det var tal om allergier, astma, bristen på närhet då bebisen inte alltid får komma till en på direkten utan måste ”sättas igång” på barnbordet (så att lungorna börjar fungera) ja, massa negativa saker helt enkelt. Hon berättade också om risker för min del. Kejsarsnittet var en stor operation, många hade svårt att röra sig efteråt, otroligt ont, svårt att läka ihop och så vidare. Jag lyssnade artigt. Ingenting hon sa kunde liksom skrämma mig. Fredrik frågade vad det fanns för statistik på bebisar födda med kejsarsnitt som man kunde ta del av men det fanns ingen. Det rörde sig mer om samband. Fredrik fråga även om det var lite som en blindtarmsoperation. ”Nej veeeeerkligen inte!” utbrast hon. Det stämmer säkert till viss del, men det kan ju inte vara helt skilda saker ändå… det är ju bukoperationer båda två, även om kejsarsnitt säkerligen är betydligt värre… vad vet jag.

Jag hade tidigare under graviditeten kollat på informationsfilmen om kejsarsnitt som ligger på Danderyds sjukhus hemsida. Där framställdes operationen inte som någon super big deal. Man kom dit, fick ryggmärgsbedövning (man sövs inte vid ett planerat kejsarsnitt och man blir heller inte sjukskriven efteråt), kateter och sedan gjordes snittet på cirka 40 minuter (och under den tiden plockas bebisen ut och man sys ihop, tror det är typ 10 lager som ska stängas igen efter att man öppnats) Jag påpekade att filmen kändes väldigt positiv och inte alls så skrämmande och läkaren svarade då att filmen var för par som redan bestämt sig… Så, ja riskerna minskar tydligen när man väl tagit beslutet?

Jag lovade att läsa en bok som heter ”Att föda” skriven av en barnmorska på Danderys sjukhus till vårt nästa möte. Jag läste den dock inte. Jag lovade också att plugga på, vilket jag gjorde genom att läsa massor av förlossningsberättelser (mest om planerade kejsarsnitt)

Någon vecka senare ringde en barnmorska från BB Stockholm och frågade om jag var intresserad av ett möte angående förlossning eller om jag bestämt mig för snittet. Jag sa att jag kunde ta mötet men att jag hade bestämt mig. Hon sa då att vi inte behövde ses eftersom jag redan tagit mitt beslut och det var bara onödigt att boka in ytterligare en övertalningssession. (Mitt ord inte hennes) När vi kom tillbaka till BB Stockholm nästa gång och träffade den tidigare läkaren så visste hon ju att det var kejsarsnitt som gällde. Hon försökte en sista gång promota vaginal förlossning när hon hörde att vi bodde fyra våningar upp utan hiss men gav sedan upp och började informera oss om det kommande snittet. Den här gången var det betydligt gladare toner och mer lyckad statistik. 95% var uppe och gick dagen därpå och efter två dagar fick man åka hem. Snittet som kallades bikinisnitt var mellan 12-15 centimeter och gjordes så att det inte syntes när man har underkläder på sig. Snitten gjordes under hela dagen och om man räknades som en okomplicerat fall fick man göra det tidigt på morgonen (jag är tydligen ett ”okomplcerat fall”) för att få rullians på uppvaket. ”Då kanske jag kan göra snittet på dig? Om du inte har någon annan läkare som du hellre vill ha?”, sa läkaren glatt när hon skrev ner saker i min journal.

När vi gick från mötet var det alltså bestämt att jag skulle få göra ett kejsarsnitt och datumet var satt till den 10:e december, med andra ord en vecka innan BF. Jag skulle komma tillbaka efter cirka tre veckor och ha möte med narkosläkaren (det mötet som jag var på igår!) men jag fick ingen tid för snittet som jag trott, jag får ringa in på måndag kväll, dagen innan med andra ord och se nör de har tid för mig. Tidigt blir det i alla fall. Skönt eftersom jag ska fasta från oo.00 kvällen innan.

Trots att jag hade bestämt mig för snittet så förstår jag, och tycker till och med att det är bra att de informerar ordentligt om riskerna. Kejsarsnitt är dyrt för vården och jag tror personligen att det är mycket på grund av det som man helst inte utför dem åt höger och vänster. Om man lika gärna kan tänka sig att föda naturligt så är det ju överlag ett bättre alternativ. En lyckad vaginal förlossning är nog enklare att återhämta sig från än ett snitt och det går ju inte att komma från att kicken och de där ”jag är bäst i världen”-känslorna som kommer på köpet med en naturlig förlossning inte är lika självklart när man tar ut bebisen med hjälp av operation. Men det gör mig inget. Så länge bebisen mår bra och helst jag också så kan jag klara mig utan den fantastiska boosten. Förhoppningsvis kommer jag känna mig stolt och lycklig oavsett. Vi får väl se…

Du kan läsa mer om kejsarsnitt på Mama.se (det var även där jag lånade bilden som ni ser…)

 

Inskrivning inför kejsarsnitt

Idag var vi på BB Stockholm och skrev in oss. Eller rättare sagt vi var på våningen ovanför på ”Dagkirurgi/IVA-mottagningen”. Gick lite fel först, tänkte att det skulle vara på BB Stockholm som vanligt, tur att det låg i närheten. Jag trodde att de skulle lyssna på bebisens hjärtljud, mäta magen och kolla blodtryck, det var vad barnmorskan på Mamma Mia sa. Men det enda de gjorde var att lyssna på mitt hjärta och se om jag kunde gapa (?) Vilket jag för övrigt kunde. Mycket märkligt. Jag fick även fylla i en hälsodeklaration och svara på frågor om blodtryck, allergier, sjukdomar och medicin med mera. Allt såg dock bra ut men eftersom jag är allergisk mot paranötter trodde var hon osäker på om jag skulle tåla latexhandskarna som de använder då de opererar. Om man är allergisk mot jordnötter kan man tydligen vara allergisk mot latex och hon visste inte vad skillnaden mellan paranötter och jordnötter var. Rent allergimässigt. Så de skulle väl kanske byta ut handskarna, vad vet jag? Inte så spännande.

Mötet var över rätt snabbt och sen fick vi gå ner till BB Stockholm och lämna in vår journal. De påminde oss även om ett test, ett så kallat BAS-test som är ett blodprov om jag skulle behöva en blodtransfusion under operationen. Eftersom jag ska göra snittet på tisdag får jag göra BAS-testet på fredag, man ska göra det max 4 dagar innan. Efter det gick vi ner till apoteket och köpte den osexigaste hudvårdsprodukten ever: Descutan lösning. Det är små svampar som man blöter upp och duschar sig med kvällen innan och samma morgon som operationen samt små påsar med något som ska påminna om shampoo. Ser inte fram emot de duscharna. Känner på mig att lösningen luktar alkohol, som att tvätta sig med alcogel typ… Men det har säkert en viktig funktion. Man vill ju vara hel och ren när man ska träffa sitt barn för första gången. Hel kommer jag ju dock inte vara så jag kör extra ren som kompensation.

 

The Contented Little Baby

Hörde att den här boken skulle vara grym om man vill få ordning på mat och sovrutinerna när bebisen kommer. Började läsa den igår och ja, jag vet inte vad jag ska tycka. ”Förbered näringsrik mat för dig och din partner som du kan ha i frysen, du kommer spara mycket tid på att slippa gå handla och stå vid spisen” och ”Se till att du fyller upp förråden med kaffe, kakor och bullar, det blir mycket gäster och förråden kommer snabbt sina”. Tycker nog det känns ganska så bakåtsträvande. Varför skulle den höggravida mamman nödvändigtvis vara den som står vid spisen? Och kan inte partnern som inte ammar eller har ont efter förlossningen springa och köpa kakor om det nu behövs? Men jag tror boken tar sig, så länge man inte blir hjärntvättad innan man kommer till biten om hur man får bebisen att sova hela nätterna så är jag mer än nöjd.

Vem blir bebisen lik?

Jag har funderat en hel del på hur Frans kommer se ut. Om han kommer ha massa mörkt hår som jag eller inget alls som Fredrik, tydliga asiatiska drag eller mer västerländska… det är spännande och egentligen helt omöjligt att veta. Undrar hur han kommer se ut, sa jag till Fredrik för ett tag sedan och han sa: ”Du får inte ha för höga förväntningar, det kan hända att han ser ut som en groda.”

Det är såklart svårt att inte ha höga förväntningar när man genom en fotoapp redan fått ett smakprov på hur en kombination av oss båda skulle se ut. När jag ser den här bilden längtar jag extra mycket…

Idag var det för övrigt min sista dag på jobbet. I alla fall för ett tag. Jag känner mig visserligen inte trött men känner ändå just nu att det ska bli rätt skönt att vara hemma och ta det lite lugnt. Jag kommer fortsätta jobba lite hemifrån men jag slipper trängas med resten av Stockholms befolkning varje morgon och eftermiddag och kanske kan jag på det sättet undvika vinterrelaterade sjukdomar. Min mardröm är ju att få hosta lagom till kejsarsnittet…

Om exakt en vecka är det dags. EN VECKA! Och imorgon ska vi till BB Stockholm och träffa narkosläkaren. Vet inte exakt vad som kommer hända på mötet men jag antar att vi får tid för snittet och den sista informationen innan det är dags.

Barnposters

Blödningen igår verkar lyckligtvis bara vara en tillfällig grej. Inget mer idag i alla fall. Så nu återgår jag till att sikta in mig på den 10:e som enda alternativ. Men skrev ju även att jag skulle visa er affischer som jag köpt.

Nu har inte ju vi någon riktig barnkammare. Vi bor i en tvåa på 61 kvadratmeter på Kungsholmen så vi har helt enkelt tryckt in spjälsäng och även ett skötbord i sovrummet som är stort. Det får funka tills vidare. Eftersom lägenheten är totalrenoverad och relativt nyinköpt är vi inte supersugna på att sälja riktigt än. Inte ens med tanke på att vi bor högst upp i huset utan hiss…

Men bara för att man inte har något barnrum vill man ju inte beröva Frans på söta barnkammarsaker. Igår köpte vi de här affischerna på Konstfacks julmarknad. Visst är de fina?

baby-poster-alfabet