Sneakers for babies

Fredrik hade hört talas om någon utförsäljning i närheten av där vi bor så idag gick vi dit. Det var sneakers från Reebok och Adidas samt träningskläder från samma märken. Allt var dock provstorlekar så det var 37,5 och 38, 2/3 som gällde. Tyvärr har jag storlek 39 så jag gick mest dit som stöd. Fredrik har såklart storlek 42 vilket var den enda storleken som fanns för killar. Skorna kostade 250 kronor styck vilket är galet, det var dessutom riktigt snygga modeller, klassiska Reebok såsom Freestyle high och så vidare. Önskar att mina fötter var mindre. De har dock inte svulllnat något under graviditeten. Än. Men hur som. Hittade ett bord med barnskor och kunde liksom inte låta bli… Hur söta? Storlek 19,5 är det, och det var de minsta som fanns. Tycker de är så himla söta. Man fattar liksom inte att någon ska ha dem på sig en vacker dag. 120 kronor styck kostade de. Utförsäljningen håller även på under morgondagen mellan 10-18 på Igeldammsgatan 22 på Kungsholmen. Om du har vägarna förbi.

Vissa behöver 9 månader för att vänja sig…

När jag fick reda på att jag var med barn visste jag inte riktigt vad jag skulle känna. På ett sätt var jag glad. Jag ville ju ha barn någon gång. Men samtidigt kändes det för tidigt. Jag ville ju vänta i ett par år (inser att det är lite bortskämt att tänka så, vet att många hade gett allt för att få bli gravida och man ska väl kanske vara glad att det gick så lätt som det gjorde). Men jag känner mig ofta som en tonåring själv och beter mig väl ganska ofta som en också… Jag kände mig inte redo att bli mamma och ansvara för ett litet barn. Hade jag blivit superlycklig redan på dag ett hade jag förmodligen börjat ta bilder på mig själv (med fokus på magen förstås) på direkten, glatt berätta för alla jag kände om hur mycket jag såg fram emot bebisen och planera för vårt framtida barn genom att surfa runt på babysajter och drömma mig bort bland små strumpor och Polarn o pyrets randiga sparkdräkter. Men jag behövde verkligen tid att bearbeta och tänka igenom det hela. Jag kan inte säga att jag mådde dåligt över graviditeten heller för en sak med mig är att jag alltid tänker att ”det fixar sig”. Det spelar ärligt talat ingen roll vad det gäller. Jag känner mig alltid nästintill 100 procent trygg i att allting löser sig på ett eller annat sätt. Så även det här.

Kvällen innan första ultraljudet var jag dock nervös. Jag mådde illa vilket jag gjorde till och från de första månaderna och såg det som ett gott tecken. Jag kom dock ihåg vad en kompis berättat. Hon fick veta att det inte fanns något barn i vecka 12 på sitt första ultraljud men att ett graviditetstest hade visat positivt resultat ändå. För att kroppen inte hängde med eller liknande. Jag förstod inte riktigt. Fredrik sov inte bra natten innan, han berättade det senare. Men min oro över att det skulle vara något fel försvann i samma stund som tröttheten tog över och jag sov som en stock.

Förutom kvällen innan ultraljudet har jag inte varit speciellt orolig, jag har på något dumt och lite naivt sätt (väldigt typiskt mig) tänkt att allt kommer gå bra. När jag såg bebisen sprattla på skärmen grät jag inte av lycka och lättnad, jag tänkte: jaha, det är så den ser ut! Och nu när jag hör hjärtslaget på rutinkontrollerna tänker jag: ja, det är väl som det ska. Det kan låta kallt, det är inte alls meningen men jag bara är sån. Haha, ja det låter ju inte heller bra. Men jag är egentligen ingen hemsk människa… Bara inte så känslosam på det viset som vissa andra är. Att allt fixar sig har stämt bra fram till nu och jag är såklart enormt glad och tacksam för det. För nu när 8 månader har gått längtar jag verkligen efter vår bebis och om något skulle hända nu skulle det kännas som man förlorat ett barn, inte för att jag vet hur det känns exakt men det hade liksom inte varit ett litet embryo som man ändå inte planerat utan en liten person man målat upp i sitt huvud i massa olika situationer, många gånger om dagen under sex månaders tid.

Om en månad är det dags. Det kan fortfarande skrämma mig men samtidigt tänker jag att det kommer fixa sig. För det är ju så det funkar… förhoppningsvis även den här gången.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget. Vill mest komma ihåg själv hur jag kände och inte glömma bort de blandade känslorna som helt klart fanns där till en början. Det är så lätt att måla upp en sockersöt historia om hur barnsligt lycklig jag var när graviditetstestets andra streck kröp fram inne på Fredriks mammas toalett i Vaxholm måndagen den 29 april. Men så var det ju inte riktigt.

 

Olja mot strechmarks

Jag har hört att man inte kan göra så mycket mot hudbristningar och strechmarks under graviditeten, får man det så får man det liksom. ”Köp inga dyra oljor, det är bara bortkastade pengar” är en av kommentarerna jag hört, eller kanske läst. Har dock pratat med gravida och före detta gravida kompisar som sagt att olja och hudlotion överlag är skönt när huden kliar för det gör den faktiskt då den tänjs ut. Tidigt i graviditeten skaffade jag den här oljan från Nuxe (det var då jag fortfarande var övertygad om att jag endast kunde motverka strech marks med hjälp av en liknande produkt) har ärligt talat inte använt den så där överdrivet mycket men ibland. Varför inte liksom, det är ju inte som att den luktar skit eller gör huden sämre på något sätt. Och sen har jag ju inte fått några märken på huden, men det beror väl kanske inte på oljan trots allt.

Oljan köpte jag på Eleven.se men den finns lite här och var om du vill testlukta. Priset är 208 kronor.

Dagens köp: babynest

Min kompis Lisa köpte ett så kallat babynest till sin dotter när hon var alldeles nyfödd, hennes mamma tyckte det var en onödig sak att köpa för närmare tusen kronor men Lisa har verkligen använt det hur mycket som helst så det kändes som ett självklart köp. Där kan ju bebisen ligga ombonat och man behöver inte vara orolig över att han ska rulla ner från soffan eller liknande. Tycker det ser hur mysigt ut som helst att ligga där omringad av en mjuk, fluffig vägg. Men visst, jag förstår att man kan komma billigare undan med hjälp av täcken och kuddar… kanske blir det en sån där onödig babypryl som jag aldrig kommer använda men jag tror det kommer blir tvärtom.

Hos barnmorskan

Imorse var jag hos barnmorskan på Mamma Mia på Södermalm. Det var en rutinkontroll vilket innebär följande:

 

  • Kolla av blodtrycket. Jag har alltid haft lågt blodtryck, blir ofta yr när jag reser mig upp och det är oavsett om jag är gravid eller inte.
  • Lyssna på bebisens hjärta. Det slog på som bara den.
  • Ta blodprov. Provet görs genom ett litet stick i långfingret. Jag tror man tar blodprovet för att kolla järnvärdet. Det var lågt precis som förra gången jag var där så nu blir det järntabletter. Tar ju även gravid- och amningstabletter som innehåller folsyra bland mycket annat. Försöker också äta extra Omega3.

 

Idag kände barnmorskan även på magen ganska ordentligt för att se hur bebisen låg och det verkar som han har fixerat sig redan. Fixerat innebär att han ligger rätt inför förlossningen med huvudet neråt och fötterna upp. Tänk att han ska ligga så nu i ytterligare fem veckor. Låter ju ganska obekvämt att ligga upp och ner men jag antar att det är så det är…

Första bebisinköpet, check!

Nu har vi äntligen kommit igång med babyinköpen. Var på Babyshops lager på Lidingö nyligen och kom hem med följande:

– En Brio Go. Det blev en Brio till slut. Modellen Go valde vi efter en del velande men den kändes bäst och mest praktisk när det kom till kritan. Den är smidig att fälla ihop och det känns helt enkelt som en mycket stabil vagn. Den har gummihjul vilket betyder att man inte behöver oroa sig för punktering. Å andra sidan är de luftpumpade däcken bra när man kör på ojämna vägar. Det skumpar ju inte lika mycket.

– Liggdel till vagnen. Trots att liggdelen som tillhörde Brio Smile vägde mindre än den som hör till Go blev det alltså Go och därmed den lite tyngre liggdelen. Den här liggdelen är lite större vilket betyder att vi kommer kunna använda den även när Frans blir lite större.

– Babyskydd från Brio. Trots att vi tänker sälja vår lilla Toyota Aygo (vagnen får knappt plats där ändå.) Är det nog en bra idé att ha en bilbarnstol. Bebisen kan ju även ligga i den och bli buren i den. Och när vi ska ta oss till och från vänner och såklart även hem från sjukhuset i taxi är ju babyskyddet ett måste.

– Babysitter från Babybjörn. Här kan Frans ligga och gunga när jag duschar, lagar mat eller liknande. Vi har även beställt ett babynest. Måste bara komma ihåg att hämta ut det innan de skickar tillbaka det…

– Bärsele från Babybjörn. Alla föräldrar säger ju att det här är den bästa uppfinningen någonsin så ja, vi får väl lita på dem och testa och se vad vi tycker. Jag är dock säker på att det är ett bra köp. Bra för ryggen och så vidare.

– Åkpåse, Brio. Vi tog en åkpåse som man förmodligen kommer ha stor användning för i vinter då det är kallt ute. Det blev en enkel svart. Den känns så mjuk och skön, jag vill ha en till mig själv också…

– Vinterhjul från Brio. Om det blir mycket snö i vinter kan vi i alla fall ta oss fram med vagnen. Tänkte att det kunde vara bra att ha.

Vecka 34

Tänk att man ”redan” är i vecka 34. Det känns konstigt att det faktiskt inte är så långt kvar. På ett sätt längtar jag så mycket efter att se hur den lilla killen ser ut men samtidigt är jag jättenervös över att ”life as I know it” ska vara gömt och glömt. Blandade känslor. Jag har försökt tänka att jag inte bara ska längta efter att bebisen ska komma utan också försöka uppskatta tiden (friTIDEN) jag fortfarande har. Inte för att jag gör så himla mycket som är värt att nämna men bara att duscha länge, ligga i soffan och kolla på tv samt kunna sova på nätterna utan att någon vill suga på mitt bröst är nog sådant jag kommer sakna i december.